Fundraising som ger resultat

Det har varit ganska tyst om mig i några dagar. Anledningen är inte att jag tappat gnistan, eller gått in i väggen. Jag har bara varit fullt fokuserad på att lösa några stora praktiska utmaningar som liksom står ivägen för det här med galaprojektet.

En av de största är att vi saknar finansiering. Vi var helt enkelt inte ute i god nog tid för att hinna söka på alla ”vanliga ställen”, dvs sparbanksstiftelser och hos region och kommun. Istället har vi försökt tänka kreativt och hitta andra sätt. I början gjorde jag rookie-misstaget och sätta för stort hopp och tillit till en enda bidragsansökan. När den stora aktören vänligt men bestämt tackade nej (på grund av andra engagemang som förtjänade såväl fokus som marknadsbudgeten) satt det som ett slag i magen. I ungefär tre minuter. Sen var det bara och ge sig på det igen. På bredare front denna gången. På tio nej går det väl förhoppningsvis ett ja, resonerade jag och min tillfälliga partner i crime – en anställd på distriktskansliet – och började smattra iväg ansökningar till höger och vänster. Någon måste ju fatta vilken grej detta är och hoppa på tåget. Fast kanske måste man vara lika sjuk och galna som vi för att haka på.

Nåja, i fredags hände en annan, helt fantastiskt sak. En gammal bekant, som jag knappt haft kontakt med på tio-femton år ploppade plötsligt upp på min Messenger:

Min kära vän driver en ICA Butik i Dalarna och har ingen för mig känd relation varken till Lundaregionen eller scoutrörelsen. Hon ville bara vara med och förverkliga den här drömmen. Magiskt. Just när omvärldsförändringar fått mig att nästan tappa hoppet om mänskligheten så kommer en sån omtänksam och varm handling. Wow!! Och hon är inte ensam. Under veckans första dagar har det också kommit in donationer ifrån scoutkårer och faktiskt också enskilda scoutavdelningar. När Upptäckaravdelningen Snokarna (man kallas upptäckare inom scouterna när man är 10-12 år gammal) gick in med 500 kronor av sina egna pengar till projektet började jag nästan gråta.

Förutom fundraising så har dagarna som passerat också använts för att strukturera upp projektet och knyta personer till oss som kan hjälpa till att driva detta allt eftersom skalan ökar. Vi har nu en slags stomme att bygga vidare på i alla team. Innehåll, teknik, publik/säkerhet och produktion. Vet inte om andra stora scenproduktioner skulle dela in sig på just detta sätt. Mitt när jag satt där i i helgen med Excellistor och projektplaner så slog det mig att även om jag jobbat med event av olika slag genom hela livet, varav åtminstonde fem på just arenan vi nu kommer genomföra gigget på, så har jag ju faktiskt aldrig gjort just precis detta förut. Det svajjade lite i kroppen, men så blundade jag och tänkte på det ypperliga Pippi Långstrumpcitatet som just nu hänger på väggen på Museum of Failures vägg på Dunkers Kulturhus:

Det har jag aldrig provat, så det klarar jag helt säkert. Pippi Långstrump.

Det fortsätter strömma in folk som vill hjälpa till, och det är så otroligt tacksamt. Vi är nu strax över 50 personer på listorna och jag längtar till morgondagen då vi skall ha ett uppstartsmöte och trycka på gaspedalen och startknapparna för det här maskineriet. Nu är det 58 dagar kvar till gig!

Innehållet då, tänker säkert några av er? Well, det håller också på att falla på plats en hel del stora pusselbitar. Men kan inte riktigt nämna något om det just nu. Men den som väntar på något nytt….

 

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *